Vid den andra Nyköpingsutflykten i slutet av september förväntas lite höstkänsla men detta år har milt väder dröjt sig kvar ovanligt länge. Det blev återigen en dag med svaga vindar och delvis mulet så gänget på 6 personer bedömde tillsammans att sträckskådning vid Marsäng inte var rätt strategi. Första lokal blev plattformen vid Svanviken. I alsumpskogen på vägen ut travade tre älgar förbi. Det rörde sig några rovfåglar i området med en honfärgad blå kärrhök som höjdpunkt. Även en jagande tornfalk och några ormvåkar sågs här. I vassarna fanns några gransångare och på vägen tillbaka hördes skäggmes utan att visa sig. På avstånd sågs ett antal flockar med över 1000 grågäss (bedömt på långt avstånd) som i riktning ut mot havet. Medan vi stod i plattformen och övervägde nästa hållpunkt kom larm på Band om tajgasångare både vid Brannäs våtmark och i Oxelösund. Vi valde Brannäs för att ha chans även på annat att se. Vi promenerade långsamt längs dammsystemet och lyssnade efter tajgasångarlock men utan framgång. Istället sågs en varfågel, några dubbeltrastar samt en blandflock bläs- och snatterand. Ute på klipporna med utsikt över Örsbaken intogs fika men det var mer eller mindre tomt på fågel över vattnet. Sammanfattningsvis en trivsam utflykt med några höstarter på en annars blygsam artlista.

Den tidiga höstutflykten gick som tidigare till Nyköpingstrakten. Väderprognosen visade på fint väder och nordvästlig vind, om än ganska svag. Bra förutsättningar för sträck om vinden hade varit lite starkare. Vi valde som oftast Marsäng för morgontimmarnas spaning. Det visade sig stämma att vinden var för svag för rovfågelsträck. Istället sträckte en hel del ladusvala och enstaka gulärlor. Det rastade också ett gäng gulärlor runt klövarna på nötkreaturen som betade på syran (fuktängen på Marsäng). Det var kul att studera hela skalan från bleka ungfåglar till utfägade vuxna individer. De vuxna kunde bestämmas till den nordliga rasen. Även några andra rastande nordliga arter fick vi se. En blåhake visade upp sig fint och en eller eventuellt två ljungpipare drog runt och visslade. Det fanns även större antal stenskvättor i området, betydligt fler än vad som rimligen kan ha häckat i området. Bland övrigt kan nämnas buskskvätta, tre stationära tornfalkar, en förbiflygande duvhök och en äldre havsörn som skrämde ut en grågåsflock om säkert 1000+ individer i viken. Efter några timmar förflyttade vi oss till Strandstuviken där vi konstaterade att det var i princip tomt på vadare sånär som ett par gluttsnäppor och större strandpipare. Däremot fanns en hel del simänder. Ett par tiotal stjärtand samt goda antal bläsand och kricka. 5 ägretthägrar dansade omkring på fint avstånd från gamla tornet och efter ett uppflog kom två unga gravänder inflygande. Det blir intressant att se vilka arter som finns tre veckor senare då den sena Nyköpingsturen äger rum.

Årets stora örnräkning gick av stapeln den 2 mars och vi stod för andra året i rad på Kasberget vid Tullgarn. Hela 11 personer slöt upp vilket torde vara rekord. Vädret var mulet med svaga vindar, alltså inte optimalt för att få upp många örnar på vingarna. Trots det startade vi första kvarten med 5 olika individer havsörn i olika dräkter beroende på ålder. Detta blev vår högsta siffra och aktivieten avtog under andra timmen. I länken nedan finns en första rapport från projektledarna på Rördrommens fältstation.

Första rapport örnräkning 2024